Hur ska jag någonsin kunna släppa taget om den här staden?


Tiden bara rusar iväg och snart är slutet nära, det kommer i mot mig som en våg och känslorna kommer snart skölja över mig. Jag har inte gråtit ännu, jag känner mig kännslokall. Men insikten om att min tid här i denna underbara stad med mina nyfunna vänner snart har nått sin ände är svårt att inse. Jag vill inte att det ska ta slut samtidigt som jag snabbt vill härifrån, mitt humör och mina tankar växlar snabbt och jag vet inte hur man ska känna. Finns det någon rätt eller fel reaktion?

Jag vill tacka alla härliga människor som kom på min och Jennys picknick i lördags, ni är underbara och jag kommer aldrig glömma den tid vi hade tillsammans.















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0