Hur ska jag någonsin kunna släppa taget om den här staden?
Tiden bara rusar iväg och snart är slutet nära, det kommer i mot mig som en våg och känslorna kommer snart skölja över mig. Jag har inte gråtit ännu, jag känner mig kännslokall. Men insikten om att min tid här i denna underbara stad med mina nyfunna vänner snart har nått sin ände är svårt att inse. Jag vill inte att det ska ta slut samtidigt som jag snabbt vill härifrån, mitt humör och mina tankar växlar snabbt och jag vet inte hur man ska känna. Finns det någon rätt eller fel reaktion?
Jag vill tacka alla härliga människor som kom på min och Jennys picknick i lördags, ni är underbara och jag kommer aldrig glömma den tid vi hade tillsammans.
Kärlek
Hade en jättehärlig helg på Åland med bröllop och födelsedagsfirande. När jag kom till Arlanda fick jag sitta och vänta en stund på att mina föräldrar skulle komma. Under tiden såg jag en familj som återförenades med sin dotter som troligen hade gjort ungeför samma sak som jag under ett år. Alla i familjen fick tårar i ögonen och alla såg så lyckliga ut. Helt plötsligt insåg jag att jag satt och stirrade på dem och att även mina ögon var fuktiga.
När jag senare själv fick träffa mina föräldrar blev jag också mer rörd än jag hade förväntat mig, det var riktigt kul att se dem!
På lördagen var det bröllop och cermoin började kl:16 i samma kyrka där mamma och pappa gifte sig för snart 20 år sedan. Det är en vacker stenkyrka från 1100-talet. Allt var jättevackert och så fort jag såg bruden blev mina ögon åter igen fuktiga. Festen hölls ute vid ett hotel som ligger precis vid havet uppe på klipporna så under middagen hade man havet som utsikt. Vi bjöds på otroligt god mat och jag hade det jättetrevligt vid mitt bord. Jag träffade flera släktingar som jag alltid förut har varit för liten för att ha en ordentlig konversation med men nu fick jag chans att prata mer med dem. Jag dansade också senare med min mamma och min morbror, något som jag heller aldrig gjort förut. Och visst kände de musiken i kroppen och de dansade riktigt bra!
På söndagen spöregnade det och dagen spenderades inne i stugan där vi åt färskpotatis, matjessill och jordgubbstårta! Ibland finns det inget bätte än svensk sommarmat!
Var, vem, när, hur, värför, hurdå?
Känns som jag har haft mycket tankar som snurrat i mitt huvud den senaste tiden. Tiden här i Paris håller nämligen på att ta slut! Det återstår endast 2 veckor kvar och den här helgen drar jag till Åland för att gå på bröllop. Så nu har jag bara EN helg kvar här, känner hur paniken kommer krypande!
Men jag får ju i alla fall träffa mina föräldrar som jag inte sett på typ 6 månader! De kommer och hämtar upp mig på Arlada imorgon och så åker vi vidare till Åland. Det blir som en liten lätt introduktion till hur det kommer kännas att komma hem igen. Att det är IMORGON känns helt sjukt.
Jag och Döden
Idag åkte jag ensam till Katakomberna som ligger här i Paris. Jag har länge velat åka men det har aldrig blivit av men idag så bestämde jag mig. När jag kom dit ville jag vända på en gång för jag möttes av en gigantiskt lång kö men ändrade mig för jag var ju ändå där. Som tur var behövde jag inte vänta mer än ca 40 minuter innan jag kunde köpa min biljett. Nu var det bara att börja gå de 300 trappstegen som ledde ner till gångarna. Väl under jorden kom man till en smal gång med lågt i tak, jag dröjde mig kvar och väntade på en grupp människor som var efter mig för att slippa gi in där helt ensam. Luften var fuktig och det var bara några få lämpor som lyste upp utrymmet. En tjej framför mig fick plötsligt lite panik, hon började gråta och de var tvungna att vända för att gå ut. Gången ringlade sig fram och snart började den slutta. Snart kom man fram till det första rummet med skelett, jag tyckte först att det var lite obehagligt, inte alls farligt men det känndes konstigt att gå där bland hundratals skelett som någon gång har varit människor precis som jag. Jag passerade vägg efter vägg med staplade ben och det känndes lite överväldigandet att det vekligen var så många som fanns där nere under Paris gator.
Besök ifrån Åland
I helgen har jag varit dålig med att uppdatera men det är så att i fredags kom min mormor och hennes man och hälsade på mig! Vi började deras semester med att gå till ett creperi som ligger här i min stad. Vi fick supergoda Galetter och drack cider till det som man tydligen skulle göra. Lördagen spenderades inne i Paris där vi kollade in Sacre Coeur och parken som ligger vid Louvren. På kvällen åkte vi till ett mysigt område som ligger på metro 7. Man går av vid en hållplats som heter Place Monges. Vi åt jättegod mat på en indisk restaureng, blev nanbröd, räkor i kormasås och indisk öl. På söndagen bsökte vi ett museum sm heter Orageriet där man kan kolla på monets stora näckrostavlor. Jag hade ännu inte varit där så det var väldigt roligt också för mig att få se. På ettermiddagen gick vi till en kyrka om heter Madeleine och som ligger nära place de la Concorde. På måndagen tog vi det ganska lungt, de var på en busstur medan jag var i skolan och sedan lunchade vi tillsammans. På eftermiddagen förljde de med och hämtade barnen, tjejen var som vanligt väldigt blyg som hon är när hon träffar nya människor. På kvällen åt vi mat på hotelet och satt och prata innan vi var tvungna att säga hejdå och godnatt.
Tack för en trevlig helg mormor och Boo!
Nu närmar det sig slutet...
Jag kan inte förstå hur fort tiden har gått! Maj har bara försvunnit och det känns inte som att jag har hunnit med. Idag är det nämligen bara 1 månad tills jag tar mitt mina väskor och åker hem mot Sverige. Jag vet inte riktigt hur man ska tänka, mina tankar svänger för varje dag som går. Ena dagen ser jag så mycket fram emot att få träffa alla där hemma igen samtidigt som jag en annan dag kan få panik och vill inte alls lämna Paris. Men jag antar att det är så livet är ibland, att man står inför ett vägskäl där båda altenativen är bra, fast på olika sätt. Man får väl bara chansa och hoppas på att man har valt rätt och se var livet tar en och kanske blir det också alldra bäst så.
Min tid här har för det mesta varit fantastisk om man bortser från de problem man ibland har haft med jobbet. Det här är är absolut det bästa valet jag har gjort i mitt liv och jag är så nöjd över att jag vågade åka hit utan att riktigt veta vad jag gav mig in på.
Jag har träffat så många härliga och coola människor som jag hoppas att jag kommer ha kontakt med resten av livet. Vi har ju alla delat den här upplevelsen tillsammans och lärt känna varandra utan att ha haft några förutfattade meningar om varandra. På grund av alla dessa faktorer har man också kommit så nära varandra. Man delar sina problem, man upptäcker en stad och man spenderar mycket tid tillsammans. Det är ju dem som man närmast kan kalla en liten familj här nere.
Och under den här sista månaden har jag så mycket roligt som ska hinnas med. Imorgon kommer min mormor och hennes sambo för att hälsa på mig. Om två veckor åker jag till Åland en helg för att gå på bröllop. och sista helgen ska Jenny och jag ska annordna en stor picknik i en park för alla au pairer som kan komma. Sen vill man ju hinna med att bara strosa runt i Paris och saga ett litet "hejdå" till alla mysiga platser som man har hittat här. Och såklart träffa sina vänner så mycket det går innan man måste lämna varandra.
Utklädningsdags
Jag och flickan hade tråkigt och pojken ville inte hitta på något så vad gör man då? Klär ut sig och dansar till glad sommarmusik såklart!
Fullt ös
Idag har jag redan hunnit med:
- Vika och stryka tvätt
- Plocka ur diskmaskinen och redan upp efter att alla ätit frukost
- Städat familjens kylskåp
- Varit och handlat mat
- Varit med barnen till leksaksaffären
- Städat mitt badrum medan barnen kollade lite på film
Nu ska jag snart dra igång med maten och sen hoppas jag att vi går en sväng till parken och tar fika med oss.
