amandateresekroon

Jaha, nu var det måndag igen. Tänk att helgen alltid går lika fort, var tar den egentligen vägen? Även fast helgen bara har rusat förbi har den varit väldigt trevlig, i fredags firades Andrea på Scoop café.Det var väldigt trevligt men eftersom jag bor i förorten var jag tvungen att börja åka hem när klockan närmade sig 12, alltid ska man behöva passa dessa tåg.
På lördagen träffade jag Jenny och Ellinoora och vi åkte till Jardin du Luxenburg och käkade våran medhavda sallad. Och det bästa av allt, vi pratade franska med varandra! Efter några timmars franska pratande och med trötta hjärnor av ansträngen gav jag och Jenny oss iväg på planeringsmöte med två andra tjejer, snart åker vi nämligen iväg över en helg till Normandie. Ska bli väldigt spännade och roligt med en liten roadtripp!

Och hör och häpna, i söndags blev jag nästan omvänd!
Jenny ville att jag skulle följa med till en kyrka som hon har varit till några gånger här i Paris. Jag vet inte riktigt om jag kan kalla det en kyrka för gudstjänsten (som jag inte heller vet om jag kan kalla gudstjänst) tog plats i en teater. När vi kom in stog ett band uppe på scenen och spelade vad jag skulle säga väldigt modern musik bara det att texterna var religösa. Alla i salen eller publiken, om man vill kallla det så,stod upp och sjöng med. Musiken var härlig och texterna lätta så efter några minuter stod också jag där och sjöng med. Efter ett antal sånger läste de några stycken ur bibeln och det blev mer sång. Till sist var det en kille som läste ett stycke ur bibeln och sedan kopplade det till saker i dagens samhälle och ville också uppmana oss att utveckla de saker vi tyckte vi var bra på.
Efter den här upplevelsen förstår jag verkligen hur lätt det är att dras med i någonting. Jag är själv inte särskillt troende, om ens lite grand, men ändå ville nästan jag också räcka upp handen i slutet när killen på scenen frågade vilka som var beredda på att ge sitt liv till Jesus.
Jag menar verkligen inte att det är något fel med att vara troende eller vara med i en rörelse men jag kan förstå om man går med av andra orsaker än bara den att man tror på Gud och hans under. Att vara med i en grupp sådär ger ju så mycket trygghet. Hela atmosfären i teatern var fantastisk, alla såg ut att tro så starkt, luften var tung av känslor och gemenskap och det pratades hela tiden och det positiva och man ville stötta människorna i sin kyrka.
För mig var det också så ovant med sådär mycket känslor på ett och samma ställe, som sakt var hela lokalen på något sätt fylld med hopp och tro, förtvivlan och kärlek. Det kanske låter lite konstig och lite väl personligt men min kropp viste verkligen inte hur den skulle reagera, jag hade gåshud under största delen av gudstjänsten och hade svårt att hålla tårarna borta.

Efter denna nya upplevelse åkte vi och flera andra tjejer till Marais och åt falafel. Efter det gick vi också och satte oss på Starbucks och blev kvar där i över tre timmar! Mycket olika intressanta samtalsämnen togs upp och det var kul att vara ett så stort gäng tjejer och bara sitta och snacka. Tden bara flöt förbi.